Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En påminnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
SAXO A’: UNDER KAMPEN FÖR HRÖD
Han reste sig upp, och de dansade ut.
»Kors, hon dansar ju bra», tänkte han, i det han, med
en behaglig känsla över att slippa få tag i ett otäckt
snörliv, lade sin arm fastare kring hennes liv. Han kände,
huru hon smög sig närmare honom, och över hennes
ansikte låg ett drag av omedveten lycka.
De hade dansat omkring salen fyra varv — vilket
var det vanliga där, innan man gjorde första rasten —
och voro inne i den saktare farten på gavelväggen.
»Är ni trött?»
»Nej», svarade hon med nästan gnistrande ögon och
med en rörelse, som antydde, att hon ville fortsätta.
Och nu var det något av passion i hennes dans.
»Hon dansar ut för de år, hon varit fästad vid
skolbänken», tänkte han. »Hon dansar ut för den ungdom,
som glädjelös gått henne förbi. Hon dansar ut de långa
timmar, hon sutit ensam här i kväll. Ni ’självständiga
kvinnor’ — kvinnan hos er tar ändå ut sin rätt ibland.»
Hon nästan sjönk i hans armar, och han mera bar
än ledde henne till hennes stol.
Där satt hennes mor nu.
»Redaktörn är alldeles för sträng vid henne», sade
fru Söderling, som dock såg betydligt smickrad ut.
»Men det var roligt», utbrast Agneta, som — emedan
hon icke hade snörliv — kunnat draga några djupa
andedrag och nu andades nästan lugnt. »Ni dansar värkligen
utmärkt, redaktör Gellerstedt.»
»Och ni, fröken Söderling, dansar bäst av alla
damerna här. Det här göra vi om?»
»Å, det är ju dumt», sade hon med ett urskuldande
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
