Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - Hädd som klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄDD SOM KLÄDD
459
att han skall ha något bättre’. Så hette det. Aldrig förut
hade jag tänkt mig, att du skulle komma att se på mig
med andra ögon än du såg på andra flickor, och jag
hade ingen medveten känsla av att jag givit dig mitt
hjärta. Jag hade dragits till dig emedan du var så olik
de andra herrarne. Det var något så trygt att vara
bredvid dig, och av varje samtal med dig fick jag lära något.
Nu började jag ransaka mig själv, och jag fann snart
nog, att du var mina drömmars riddare. Så gav jag akt
på dig. Jag såg, att du intresserade dig för mig, men
kunde ej förstå, om detta hade någon djupare innebörd.»
»Och då drog du dig tillbaka?»
»Jaså, du märkte det?»
»Om jag märkte det!»
»Jag kände mig så glad över vad jag redan fått av
dig. Du skulle vara min hjärtebrudgum, fastän ingen
skulle få veta det, alra minst du själv. Min lycka skulle
bli så mycket större, om jag ej sökte hos dig framkalla
känslor, vilka du i alla fall blott måste kväva... Så
resonerade jag. Det var dock ofantligt bittert att undvika
ditt sällskap, då jag ingenting högre önskade än att vara
i din närhet. Och så tyckte jag, att du ibland såg
frågande på mig, och då förlorade jag jämvikten och visste
ej själv, hurudan jag var.»
»Men jag vet det. Ty just detta ditt sinnestillstånd
gav visshet åt mitt hopp.»
»Har du tyckt om mig länge?»
»Ja, länge, käresta.»
»Älskade!... Ja, det var ju detta du skulle berätta
mig — huru jag, stackars liten, kunde vinna din håg.
Det är mig ännu så ofattligt — så mycket mer som alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
