Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSAGA
467
humöret, stärka det. Det är inte så roligt att vara så
där ensam som jag...»
Jag avbröt mig, ångrande vad jag sagt, och tillade
för att trösta honom:
»Jag inser ju så gott, att du menar väl — ja t. o. m.
att det vore bra att följa dina råd, men jag ligger nu
inte åt det hållet.»
»Ja, ser du», fortfor han med en ton, vari äkta
hjärtlighet klingade genom, »jag avsåg egentligen att
preparera dig för ett förslag, som jag har att göra dig.»
»Nå.»
»Jo, far min vill ha mig hem ett tag, och han säger
uttryckligen, att om jag vill taga med mig några
bekanta, så står det mig öppet. Jag ville ha just dig och
endast dig med, förstår du. Det blir bara en vecka.
Sommaren står nu i sitt vackraste flor, och det är ett gudomligt
landskap där hemma. Far min själv är den hyggligaste
bondpräst, man kan få tag i. Du måste följa med!»
»Tack skall du ha för din vänlighet — nog är det
lockande alltid.»
»Ja visst! Ligga på rygg i gröngräset eller sitta och
skvalpa i en eka! Och komma hem och äta stekt ostkram
med spenat och filbunke! Om lördag fara vi! Gubben
hämtar oss vid stationen, och vi hinna lagom fram tils
lördagens hälgdagsklocka har ringt in sabbatsron över
herdatjället... Hör du, hur jag kommer i stämning, bara
jag tänker på det? Nå?»
»Du skall få mitt svar i morgon middag, sedan jag
talat vid min chef — ty jag är ju inte min egen herre.
Men nog tillåter ’han, och då är det avgjort. Tack skall
du ha!» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
