Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - En sommarsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSAGA
473
som min var på den tiden, och kanske ett sådant
tillfälle som detta.
»Det är ju nästan idealt skönt!» sade jag mig själv.
Förgäves sökte jag att få möta hennes blick. Denna sökte
sig endast ut genom det lilla korfönstret, utanför vilket
sommaren stod grön och frisk och fjällen blånade.
Fjällen! Jag kom ihåg Björnsons dikt, som hon gnolade
på föregående kväll. Var det kanske ej blott en
tillfällighet, att hon så gjorde?
Vid middagen försökte jag studera hennes blick för
att få något svar på min fråga, men det var förgäves.
Hon såg icke kall ut, icke melankolisk — hon var helt
enkelt ogenomtränglig, ehuru däri ej låg något synbart
tillkämpat. Var hon en vanlig nolla, som jag i min
sympati för de ensamme — dit jag själv hörde — höjde
upp på piedestal, eller var hon en djupare natur, som
gick och trånade bort ’bland dessa goda men grunda
människor?
På aftonen blev det beslutat om en åktur påföljande
dag. Kyrkoherden väckte förslaget, sonen understödde
det och jag nickade bifall — mera behövdes ej.
»Då går jag strax och säger åt Hedberg, att ha åktyg
i ordning», sade pastorskan.
»Hedberg!» utbrast jag ofrivilligt. »Det var ett fasligt
nobelt namn på en gårdsdräng.»
»Jag tycker det är så vanligt och plebejiskt som
möjligt», menade kyrkoherden,
»Nej, se, en av Sverges alra finaste författare heter
så», protesterade jag.
Det var första gången jag märkte, att Elin riktigt
såg på mig — första gången hon tog något slags notis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
