Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - Tre ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE ORD
485
På det hade hon aldrig svarat, och så tyckte han
sig med gott samvete kunna fortsätta, då det ej innebar
någon förpliktelse för henne.
Till sin födelsedag fick han naturligen en välönskan
från henne. Men brevet, som blott innehöll några rader,
var skrivet med blyerts. Hon var lite klen, sade hon,
och hade måst lägga sig. Därför hade brevet detta
slarviga utseende, för vilket hon bad honom om förlåtelse.
Han förstod naturligtvis, att hon var svårt sjuk.
Skräcken för att hon skulle dö och tacksamheten för att
hon under dessa förhållanden ej blott tänkte på honom
utan betvang febern och skrev ett brev till honom
blandade sig till något, som han ej kunde reda. Aldrig hade
han vetat att fasan och glädjen kunna stå varandra så nära.
Han svarade genast. Det gälde att ej oroa henne
med vare sig fruktan eller överdriven tacksamhet. Han
hade ej brukat några starka ord och endast en gång
ordet »älskade».
Nu var hon uppe. Nu hade hon svarat Ett snällt
och innehållsrikt brev likt många andra. Men så sedan
brevet var färdigt och undertecknat, hade hon tillagt: »Jag
älskar dig!»
Det hade intet samband med brevets övriga innehåll.
Det kom alldeles utan förklaring.
Det svindlade för hans ögon, när han såg det.
Och nu skriver han till henne.
»Det är naturligtvis inte sant, det där. Du, som är
så god, har kanske sagt det för att göra mig glad —
fastän jag så många gånger varnat dig för ett sådant
våldförande på din personlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
