Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De två - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu hade allesamman gått. Bara ljusen voro kvar av
festen, och de brunno så lugnt och kallt och tyst, som vid
en likbår.
Det var ju också i sin ordning. Han satt ju där med
sin tysta sorg, jordande ett livs drömmar och
förhoppningar.
Han tänkte inte på, att det flydda dock kunde vara
ett vänligare litet minne än många ha att värma sig vid
— minnet av den tid, då hon var hans prinsessa och
tanken på att vinna henne var det, som bar honom uppe.
Han visste inte, att hans historia var så vanlig, så
trivialt vanlig.
Och han glömde — han som så många andra —
att det icke gives något sår, som ej tiden läker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
