Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Kata Dalström, mätt av år och socialistisk ära, den
11 december 1923 avled, stod hela svenska arbetarklassen
sörjande vid graven. Med henne syntes en hel epok, den
heroiska epoken, av den svenska arbetarrörelsen gå över till
historien; en företeelse som ännu starkare fick sin accentuering
när inom kort även Hjalmar Branting och Fredrik Vilhelm
Thorsson följde över gränsen. Med dessa tre bortgingo de
svenska socialistiska gestalter, som efter sekelskiftet starkast
torde ha lockat folkfantasin.
Kata Dalström var på sätt och vis inkarnationen av den
svenska arbetarrörelsen sådan densamma tedde sig under dess period
av en stridande kyrka, av en nästan uteslutande agiterande,
profeterande, demonstrerande rörelse. Hon var ursvensk, född
med upproret i sin själ, hänförd, ett stycke lyriker, ett stycke
soldat, något av både profet och apostel; hon hade ett
renässanslynne, men det var svenskt, i släkt med brukspatronernas
och brukssmedernas; hon hade ett blod fullt av hetta och ett
huvud fullt av idéer, och likväl hade hon något av bondsvensk
trygghet och lugn över sig. Hon ägde en energi över vanliga
mått och likväl ingen samlad, koncentrerad styrka; hon
famnade allt som en allmoder, en gudamoder, men hon var blott
en människa och sprang sönder för den egna inre splittringens
krafter. Hon var ingen skapande ande i vare sig litterär,
konstnärlig, vetenskaplig eller organisatorisk mening och likväl var
hon en av de främsta att skapa den svenska arbetarrörelsen.
Hon syntes mången förkroppsliga huvudsakligen en
negativismens, en kritikens, en nedrivandets brutala kraft och likväl
växte, där hon sådde, fram en stor och samlande folkrörelse,
en mäktig och uppbyggande kulturmakt.
När hon var borta, bildades på initiativ av Svenska
Textilarbetareförbundets ledare, Gustaf Janzén, och redaktör Z.
Höglund en kommitté, som stödd på de svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
