Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 6. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barndomsdagar och ungdomsår
like. Mamma grät och var utom sig, ömsom ursinnig, ömsom
patetisk, och min far var förbittrad. Utan nåd och
förbarmande fick inspektören i uppdrag att köra bort arbetaren. Jag
fick ej träffa honom, utan hals över huvud reste vi upp till
Stockholm, och så var min saga all. Ty en saga var det, en
vacker saga. Men djupa spår har kärleken till smedspojken
August Syl lämnat efter i min karaktär. Med vemod läser jag
ock ibland Karl Erik Forsslunds En positivvisa, där han
skildrat vår unga kärlekssaga i så fagra bilder.”
Enklare, vackrare, uppriktigare kan ingen skildra sin första
böjelse än Kata Dalström själv här gjort i sina anteckningar.
För förståendet av hennes liv och gärning får denna
kärlekshistoria sin särskilda betydelse genom de rader, hon själv
tillfogar om den unge proletär, som kom i hennes väg vid en
tidpunkt, då hennes sinne var som mest mottagligt för intryck:
”Genom August”, skriver hon, ”lärde jag mig älska och förstå
arbetaren, och hur än mina levnadsdagar skiftat, denna kärlek
och förståelse har funnits kvar, och visst är nog också, att allt
det skvaller, som då uppstod kring mitt namn, mäktigt bidragit
att framskapa just den hänsynslösa oförskräckthet, som under
alla mina livsdagar präglat allt mitt görande och låtande både
inom och utom hemmet”.
Den unga Katas böjelse för smedspojken från Karmansbo
var djup och allvarlig. Hon gjorde upprepade försök att bryta
hindren, som restes mot deras kärleksförbindelse. Hurudan
karaktär August Syl var, vet man icke alldeks. Han var, säga
de få som kunnat berätta om honom, en vacker, intelligent,
modig ung man, men han gick ett tragiskt livsöde till mötes.
Till den olycka, som sedermera drabbade honom, var han
enligt mångas mening själv utan skuld, ehuru omständigheterna
och skenet voro emot honom. Hans ungdoms älskade upphörde
i varje fall icke att tro på honom och lämnade honom aldrig i
sticket ens i hans djupaste fall. Att han med åren blev en
trotsig och vild sälle är visst. Att ännu in i det sista ett stycke
dyster romantik vidlådde hans egenartade öde vet man också.
— 42 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
