Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 7. Deportation till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barndomsdagar och ungdomsår
ponerad av den kraft, varmed han sökte genomföra sina
industriella planer och drömmar, av den seghet, varmed han förde
sina väldiga processer mot mäktiga antagonister och
medtävlare. Den unga flickan kommer nu, sannolikt genom sitt goda
huvud och sin humor, i hans gunst och imponerar även på hans
affärsvänner, bland vilka hon särskilt med värme och
beundran nämner den ryktbare Carl Fredrik Liljevalch, vars
dyrkade favorit hon var, som hon följde på hans ridturer och som
hon sedermera pungslog på bidrag till den socialistiska
bildningsrörelsen. Det har sagts, att Liljevalch var betagen i Kata
Carlberg och även friade till henne, men därom har hon i varje
fall isjälv intet att förmäla.
Emellertid blev Carlstedt sinnessjuk, och fru Carlstedt kunde
icke ägna sin skyddsling tid och krafter som förr. Kata
Carlberg for hem till Bångbro, där hon ägnade sig omväxlande åt
vilda ritter och åt studier. Hon skriver om denna tid, att hon
aldrig känt sig så glad och lycklig som på hästryggen i sin
ungdoms vår. Hon var emellertid slutligen till den grad
oförvägen, att föräldrarna efter ett svårt tillbud till olycksfall måste
sätta stopp för hennes ridturer på egen hand genom de
milsvida skogarna, över klyftor och stup.
Böckerna voro dock fortfarande hennes egentliga värld. Hon
hade beslutat att läsa på studentexamen, något för den tiden
alldeles enastående då det gällde en flicka. Hon fick till
studiekamrat en jämnårig, Hélène Edlund. Till lärarinna
fingo de båda flickorna en fröken Aurore Wejdel, som kom
att få stor betydelse för Kata Carlbergs karaktärsdaning och
livsåskådning. ”Tant Aurore”, som hon kallades av flickorna,
beskrives som en sällsynt fin och nobel personlighet, mycket
bildad och mycket frisinnad, varmt religiös, till konfessionen
katolik, men det oaktat mycket tolerant, humanist och
frihets-älskande till sitt väsen. Hon läste framför allt levande språk,
konst och litteratur med sina båda elever. Vilka
högtidsstunder dessa lästimmar! utbrister Kata Dalström när hon
kommer in på skildringen av denna sin studietid. ”Tant Aurore”
— 48 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
