Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barndomsdagar och ungdomsår - 11. Kata Carlberg blir Kata Dalström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Carlberg blir Kata Dalström
olika. Likväl kallar hon den dag, då de förlovade sig, ”den
välsignade dagen”. Hennes minnesanteckningar ’berätta intet om,
att hon en gång var nära att bryta även denna förlovning. Men
legenden däremot förtäljer, att hon en dag i vredesmod efter
en kontrovers med sin fästman kastade sin ring framför hans
f ötter utropande:
— Aldrig skall jag bli din!
Jo, du skall! blev svaret, och det blev så. Hon hade
funnit sin överman!
Är denna historia sann, så torde det vara den enda gång i
livet, då hon kapitulerade.
Kanske icke den enda. Legenden berättar, att hon vid denna
tid gjorde vildare ritter än någonsin. Hon for genom skogarna
som en virvlande vind. En gång hade hon sökt rida i kapp med
ett flyttfågelstreck. När hon kom till gården, var hon nära att
störta och den löddriga hästen skalv i alla leder. Hon fick
ban-nor av både fadern och fästmannen. Men hon bara skrattade.
Då kom den gamle kusken fram till henne och visade på hästen,
som ännu skalv av ritten. Hon föll den gamle kusken om
halsen, bad honom om förlåtelse.
— Nog kan väl jag förlåta, om hästen förlåter, sa kusken.
Kata gick fram till hästen, klappade honom, smekte honom,
hämtade bröd till honom och ledde honom in i spiltan, sägande
till kusken:
— Jag skall inte göra om det, men härligt var det att följa
flyttfåglarna.
Hon måste nu lova sin fästman att lägga bort ridsporten.
Om den blivande maken och det kommande äktenskapet har
hon en gång fällt följande ord:
”Hårda prov och tunga strider ha blivit min lön vid min
makes sida, men aldrig en dag har jag på allvar kunnat ångra
vårt förbund. Jag blev bunden vid en av de ädlaste och
noblaste personligheter jag under min långa och skiftesrika
levnad någonsin lärt känna. Jag önskar till alla goda
gudamakter, att vi två fullödiga karaktärer bättre förstått respektera
— 61 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
