Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mognande år - 14. Arbetsstugorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mognande år
nisationerna. Snart nog blev hon även medlem av den 1887 av
under- och överklasskvinnor gemensamt bildade
Kvinnoklubben, där hon enligt somliga var ett svart får, som ställde till
ideliga rabalder genom sina avancerade åsikter, enligt andra
var en i det stora hela värdig och stillsam medlem, som blott
en enda gång exploderade, i en sedlighetsdiskussion, men då
läste hon också lagen för sina ärade vänner med besked.
I mitten av åttiotalet hade professorskan Anna
Hierta-Ret-zius i Sverge sökt förverkliga den i Danmark segerrika idén
om arbetsstugor för barn. Kata Dalström hade genast tagit
livlig del i detta arbete, ehuru fru Retzius i sin 1897 utgivna
minnesskrift ej låtsar något därom. Men 1897 var Kata
Dalström en socialistisk agitator och det förklarar glömskan! Kata
Dalström blev den 20 januari 1887 invald i styrelsen för
Katarina församlings nybildade arbetsstuga. Det var alltså i
Stockholms fattigaste och mest proletariserade församling, som Kata
Dalström började sitt livs stora sociala kamp. Den striden
började på en blygsam och filantropiskt inriktad post. Den
lyktade i främsta ledet av den svenska arbetarklassens
samlade, segerrika skaror.
Ordföranden i den nämnda Katarina-styrelsen var
kyrkoherde Landquist, fader till filosofen och författaren John
Landquist. När arbetsstugan invigdes biträdde Kata
Dalström vid undervisningen. Bland hennes kamrater inom
denna verksamhetsgren påträffa vi namn som Hulda Lundin,
Lotten Dahlgren, Agda Montelius, Mathilda Roos.
I arbetsstugorna kom Kata Dalström i direkt kontakt med
den förfärliga nöd, som härskade i arbetarhemmen på denna
tid, då arbetarna saknade både starka fackorganisationer och
politiska rättigheter. Industrialismen bröt igenom med
våldsam kraft, skapande oerhörda rikedomar åt ett fåtal, medan
fattigdomen växte hos de rättslösa massorna, som allt mer
förlorade även det skydd, som patriarkalismen tidigare i någon
mån inneburit. Denna nöd och dess orsaker ha väl gjort
mer än något annat för att öppna blicken hos Kata Dal-
— 79 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
