Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 21. Sekten blir ett parti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sekten blir ett parti
allmänt borgerligt radikala såsom den sedan berömde
teateraktören Emil Hillberg, den sprakande satirikern och
humoristen Jörgen Lundström, den blide filosofen A. F. Åkerberg, som
snart blev socialist, den kvicka författarinnan Anna Branting
(Renée), publicisten Gunnar Hägerstolpe. Andra voro
teoretiskt eller praktiskt-socialistiskt verksamma socialister,
utpräglade socialdemokrater, främst Hj. Branting, astronomen och
publicisten, som i medlemsmatrikeln hade platsen nr 1, samt
Fredrik Sterky, amanuensen och köpmannen med den stora
administrativa och teoretiska begåvningen. Båda dessa hade
noggrant följt och studerat den socialistiska litteraturen och den
socialdemokratiska politiken i utlandet. Klubben bedrev ingen
propaganda utåt, utan förde huvudsakligen teoretiska
diskussioner. Dess medlemmar liksom den radikala intelligensen och
fackföreningsledarna hade som språkrör den av K. P.
Arnold-son startade tidningen Tiden, vilken 1885 övertagits av Hj.
Branting och den förut omnämnde radikale hantverkaren J. A.
Fjällbäck. Branting var redaktör och utgivare, förde en
radikal och arbetarvänlig politik, intog uppsatser om socialismen,
men någon officiell socialistisk prägel bar tidningen icke. Den
var organ för fackföreningarna. Bland medarbetare räknade
Tiden Emil Svensén, som önskade göra tidningen till ett organ
för de frisinnade lantmännen och som snart drog sig tillbaka,
Knut Wicksell, Ad. Hedin, Aug. Strindberg, Per Staaff, Erik
Thyselius, A. F. Åkerberg; bland utländska radikala stridsmän,
som ofta citerades, märktes: Clemenceau, Zola, Brändes, Ibsen,
Vollmar, Bebel. Till läsarna av Tiden hörde även Kata Dalström.
Vid några tillfällen har hon sänt Tiden till ett par av sina
ungdomsvänner med varma rekommendationer.
Mäster Palm var varken nöjd med Socialdemokratiska
Klubben eller Tiden. Den förra betraktade han som ett sällskap
av lärde, den senare, som en borgerligt radikal, men icke en
proletär tidning. Jämte några likasinnade startade han, sedan
108 kronor till startkapital insamlats, såsom nyss nämnts
tidningen Social-Demokraten, vars första provnummer utkom 25
— 123 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
