Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 31. Strävan och strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
Även i Sverge fördes samma reaktionära politik och restes
samma benhårda motstånd mot arbetarklassens krav som i
flertalet andra länder. Mot yttrande-, tryck- och
församlingsfriheten hade under den närmast gångna tiden en rad häftiga
framstötar gjorts. Föreningsrätten kränktes ohöljt av arbetsgivarna.
Åkarpslagen hade genomdrivits. Olycksfallsförsäkringen hade
fallit i riksdagen. Men samtidigt hade arbetarnas
samlings-rörelse vunnit i styrka och Hj. Branting hade som den första
socialisten suttit en treårsperiod i Andra kammaren, varnande
de maktägande, försvarande de utestängde.
Kongressen var besökt av över 225 ombud, företrädesvis
ombud för fackföreningarna. Trots att Kata Dalström icke
tidigare varit ombud på en partikongress, blev hon invald i ett av
kongressens utskott, organisationsutskottet. Av
kongressförhandlingarna framgår, att hon ifråga om bibehållandet av den
s. k. tvångsanslutningen av fackföreningar till partiet röstat
härför under motivering att hon i partiet lärt sig att underordna
sin individualitet under högre intressen: klasskampens. Mot
beslutet om avskaffande av partistyrelsens rösträtt anmälde hon
jämte 70 andra reservanter avvikande mening. I
agitationsfrågans behandling tog hon livlig del och på bl. a. hennes förslag
beslöt kongressen ett särskilt uttalande för kvinnornas fackliga
samling. I rösträttsfrågan uttalade kongressen, att partiet blott
kunde vara till freds med allmän, lika och direkt rösträtt,
betraktande andra lösningar som halvhetsåtgärder; tanken på en
erövring av den politiska medborgarrätten måste vidhållas. I
militärfrågan sade sig kongressen vara motståndare till all
mi-litarism, men icke till ett folkligt och på demokratisk grund
byggt försvarssystem, förenat med full medborgarrätt. Mot den
tilltänkta ettåriga värnplikten protesterade kongressen. I
debatten deltog även Kata Dalström, som förklarade sig av
Finlands öde ha gjorts till försvarsvän och påyrkade allmän
folkbeväpning till försvai- för folkets rättigheter mot de
makthavande. Som den fjärde i ordningen invaldes i partistyrelsen
Kata Dalström med 108 röster. Genom detta val hade hon
— 186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
