Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 32. Kata Dalströms ställning till kvinnorörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
den hyra måste taga sin tillflykt till källare och uthus. Kata
Dalströms kamrat i den socialdemokratiska kvinnoklubben,
Erika Lindkvist, svarade rappt, att det vore bättre att
oskadliggöra rövarna än att likt samariten endast söka bota den
sårade. Dr Anton Nyström var även med och angrep skarpt en
av dem, som anfallit Ellen Key, vilket föranledde den
konservativa delen av publiken att hyssja och stampa; i förargelsen
tog dr Nyström hatten och gick, men Kata Dalström och
hennes trogna stannade kvar och kämpade tappert mot övermakten.
I den tyska socialdemokratiska kvinnorörelsens tidskrift
Gleichheit (Jämlikhet) har Kata Dalström 1895 en
mycket intressant artikel om ”den proletära kvinnorörelsen i
Sverge”. I början av denna artikel ger hon en synnerligen
objektiv, i vissa fall kanske något smickrande bild av den
svenska kvinnans segrar i sin strävan efter jämlikhet med mannen.
I ljuset av den hastiga kapitalistiska utvecklingen i Sverge och
därav följande klassmotsatser blir dock kvinnornas s. k.
befrielse liktydigt med den sociala frigörelsen av de borgerliga
kvinnorna allenast. Den stora mängden av kvinnor förblir
alltjämt socialt ofri och som en följd härav har en rent proletär
kvinnorörelse uppstått, som fullkomligt skilt sig från den
borgerliga kvinnosaksrörelsen och i stället intimt samarbetar med det
socialdemokratiska partiet. Denna proletära kvinnorörelse
utgår ifrån att det för arbetarkvinnor icke ges någon särskild
kvinnofråga utan att för dem frågan om deras fulla sociala
frigörelse uteslutande kan nå sin lösning i samband med
lösningen av hela den stora sociala frågan, i förening med arbetets
befrielse från kapitalets ok. Kata Dalström meddelar vidare,
att rörelsens säte är Stockholm med två organisationer
Allmänna kvinnoklubben och Södra kvinnoklubben, som bl. a.
föranstaltar diskussions-, och propagandamöten. Men största
vikten lägger den proletära kvinnorörelsen vid att organisera
industrins arbeterskor. Kata Dalström lämnar härefter en
mycket detaljerad skildring av industriarbeterskornas ekonomiska
ställning under 1880—90. Genomsnitts förtjänsten var 6—8 kro-
— 194 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
