Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 35. Om arbetets förbannelse och arbetets välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fackliga hårjartåg
stem. I sin svaghet och okunnighet ha de ej begrepp om
annat. Organiserade arbetare bringa ordning och reda in i
arbetsförhållandena och arbetsgivaren finner ej längre de
tåliga arbetsdjuren, som utan knot buro oket, hur hårt det än
tryckte.” Gentemot motsidans ofta hörda argument, att
fackföreningarna utså missnöje, svarade Kata Dalström:
”Fackföreningarna organisera missnöjet. Arbetarna ha även förut känt
trycket och under dovt knot böjt sig inför de olidliga
förhållandena, såsom inför en naturmakt, vars verkningar ej kunde
rubbas. Men då kommo fackföreningarna och väckte arbetarnas
självkänsla och stolthet och klargjorde för arbetarna, att
missförhållanden, som av dem ansetts oomkullrunkeliga, i själva
verket blott existerade, så länge arbetarna tolererade dem. Ty
så fort arbetarna genom organisationen uppträda i samlad
trupp, ligger det i deras egen makt att avskaffa missbruk och
rätta till missförhållanden.”
Fackorganisationernas stora moraliska betydelse för
arbetarklassen var alltid ett omtyckt kapitel i hennes förkunnelser.
Likaså de stora kulturvärden, som fackföreningsrörelsen skapar
genom sin bildningsverksamhet.
Den borgerliga pressens jeremiader över strejkerna — men ej
över lockouterna och arbetsinskränkningarna! — och det
ekonomiska inbördeskriget, som arbetarna och alldeles särskilt
fackföreningarna få skulden för, bemöter Kata Dalström genom
att påvisa, hur ”kriget mellan kapital och arbete rasar våra
åtgöranden förutan, oavbrutet och hänsynslöst, inom alla yrken,
och fackorganisationerna söka blott och bart mildra fasorna för
proletärskarorna.” Hon hänvisar till kampen mellan storkapital
och småkapital, som ej föres i strejkens tecken, men likväl
kostar oerhörda offer av personlig lycka och självständig
existens. Hon visar på bolagens framfart mot bönderna, på
storindustrins förintelsekamp mot hantverket. Kapitalet ger ej fred,
med vad rätt kräver man fred och förbarmande av arbetet?
Till slut kommer hon så fram till, att hela vårt ekonomiska
system är felaktigt, hj ärtslitande, ovärdigt en civiliserad mänsk-
— 214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
