Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 36. En agitators vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En agitators vedermödor
En order från F. W. Thorsson
till Kata Dalström.
var huset stängt. Hur hon bultade, hördes icke ett levande
väsen. Till slut öppnades dock ett fönster och en vresig röst
skrek:
— Vi blir olyckliga, om vi släpper in henne, hon får sätta
sig i torvbo’n!
Fönstret stängdes och där stod hon i höstregnet med sin
”giftpåse”, d. v. s. väskan med
resplagg och socialistiska
broschyrer. Ja, det var intet annat
att göra än att söka upp
torv-boden och installera sig så gott
sig göra lät. Dessbättre hörde
regnet upp, det blev klart väder
och fullmåne. Kata Dalström
grävde upp sin Faust ur väskan
och satte sig på en huggkubbe
på backen och läste. Och det
gick riktigt bra, tilläde hon, när
hon berättade historien.
På sina agitationsfärder i
Lappland möttes hon en gång av
en skjuts, som skulle föra henne
från en kyrkby till en annan.
Hon steg upp och satte sig bredvid skjutsmannen. Det gick
mycket sakta, mörkret föll på. Hon uppmanade skjutskarlen
att köra fortare.
— Nej, jag har ett lik i bakkärra, sa denne.
— Jaså, ni tyckte det var passande sällskap åt mig, tyckte
fru Kata förtretad.
— Ja, se gästgivaren tyckte, att när vi i alla fall skulle ner
och hämta både liket och Kata, så gick det bra slå hop dom,
för den käringen hon är inte buskablyg, sa han.
Resan blev ju inte vidare munter, men vid framkomsten tog
fru Kata gästgivaren i upptuktelse. Sedan hon serverat honom
— 229 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
