Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 38. Rallardrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På fackliga härjar tåg
stuga. Lokalen var till trängsel fylld, men ingen Kata syntes
till. Hon hade på något sätt blivit försenad och måste därför
ta hästskjuts från Bredsjö. Undertecknad gick Kata till mötes
och sade henne, att det var en fullpackad bryggstuga med
smutsiga och svettiga rallare, som gorma och svära varför du
aldrig kommer. ”Ja, du förstår, kära Strand”, sade Kata, ”att
sitta i en sådan kärra och åka efter en sådan häst, det tar tid
det”. Emellertid blev det ett föredrag, som de närvarande
säkerligen aldrig komma att glömma. Kata var bildligt talat i
sitt esse och Ihon tog även denna gången rallarna med storm.
Sista gången jag hade äran sammanträffa med Kata var ett
par år före hennes död, säger Strand. Jag hade under min
semestertid rest upp åt Dalarne till Älvdalens finnmark, där
jag under en tid idkade amatörfiske. På återresan från
finnmarken, vilken företogs på cykel, mötte jag Kata Dalström,
som även då satt i en liten skakande bondkärra på väg upp till
Särna och Idre för att där förkunna socialismens evangelium.
Ja, hon höll styvt på rallarna i alla sina dagar. Det är det
bästa folket i Sverge, brukade hon säga. Hon blev för sin
agitation bland rallarna alltid häftigt angripen i högerpressen.
Hon beskylldes till och med för att bjuda rallarna på brännvin
och uppmana dem att överfalla bönderna. En sådan där
typisk lögnhistoria har krönikören påträffat i Köpings-Posten.
Den har följande smakliga lydelse:
”Det är på järnvägen mellan Ramnäs och Västanfors. Fru
Kata, som är ute på en av sina turnéer, får i kupén syn på en
uniformsklädd person, en ung soldat från Bergslagen. Den
nobla frun, som aldrig glömmer sin mission, fann här ett
lämpligt mål att bearbeta. Ofördröjligen slår hon ned på offret.
Hon öppnar sin svada och i uttryck så råa och plumpa, att
väl näppeligen en karl kunnat tillåta sig ett sådant språk, far
hon ut emot militarismen och försvarsväsendet, övergår
sedan att tala om Hinke, som hon höjer till skyarna och
framhåller såsom den ende, som det är värt att lyssna till o. s. v.
Hennes åhörare, som storligen häpnade över så mycken frädk-
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
