Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På fackliga härjartåg - 40. Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Kata skildrar sin första resa genom lappriket
Nu lyster mig ej sjunga om rallarlivet mer.
Om visan ej är riktig, om ursäkt då jag ber,
Ty den har blivit diktad uppå en lördagskväll,
Tätt invid sluttningen av Nackivara fjäll.
Om någon lyster veta, vem som har visan gjort,
Så är det en stenhuggare, som vistas på vår ort,
Som varit upp i Norden och varit rallare,
Men skall nu hemåt resa till sin allra käraste.
Lundberg och Kramer hade sökt platser varhelst de kunnat,
alla njöto vi av att höra denne ypperlige komiker. Litet
emellan gick hatten runt, och vi salade till förfriskning åt sångaren.
Under hela färden stördes ej ordningen det minsta, trots det
att vagnen var överfull av just dessa så fruktade rallare.
Tråkigt var, att det inga fönster fanns i finkan — endast ett par
små tittgluggar. Dörrarna kunde vi ej ha öppna för köldens
skull. Blott vid viktigare tillfällen skötos de åt sidan, varvid
man kunde få en överblick över de storartade lappska snöklädda
fjällen och vidderna. Vid Linaälv, tror jag stationen hette,
sprang Kramer ur och köpte ett helt fång ”rallarbröd”, som de
färska anisbröden kallas av arbetarna. Nästan för varje gång
tåget passerade en station, kunde man få köpa dessa bröd av
några fruar, som bakade dem häruppe i obygden. Alla
passagerarna köpte dylika bröd, och under en stund rådde tystnad
i finkan, ty vi åtlydde det gamla ordspråket ”låt maten tysta
mun”.
Jag tillstår, att sällan har något smakat så bra som just dessa
i flottyr kokta anisbröd. Det var nämligen långt lidet på
dagen, och vår matsäck var den minsta möjliga, bara ett par
hårda smörgåsar och den lilla resflaskan, och vi voro tre om
delningen. Efter ytterligare ett par timmars resa hade vi
hunnit f.ram till Katjumälven, där i sinom tid skall resa sig
ett stationshus. Nu fanns där blott en liten ”rallarfutt,1 känd
1 ”Rallarfutt” kallas de små träkåkar, som provisoriskt kastas upp
utefter banbyggena.
— 263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
