Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 45. Kan en kristen vara socialist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan en kristen vara socialist?
vårt land, starkt grepp om djupa folkskikt, framför allt på
landsbygden, och en rörelse som utmålades som ateistisk, som
gudsförnekande skulle massorna vända sig ifrån, även om de
sympatiserade med dess sociala och politiska strävanden.
Under 1880-talet och ända in på 1890-talet hade den socialistiska
förkunnelsen i Sverge en ganska frän antireligiös karaktär.
Visserligen var den socialistiska rörelsen principiellt neutral i
sin ställning till religionen, men en materialistisk filosofi
behärskade och präglade många av de ledande socialisterna, och
sårande gyckel bedrevs ofta med religiösa känslor och behov,
något som skickligt utnyttjades av arbetarrörelsens fiender
och stötte tillbaka massor av arbetare, hämmande hela
rörelsens framryckning. Väl förbjöds senare genom kongressbeslut
hån och begabbelse av religionen, varefter en annan ton börjar
vinna insteg i den antiklerikala agitationen, som nu blir mera
saklig. Men fortfarande bedrev den ungsocialistiska
riktningen en ytterst aggressiv antireligiös kampanj. Kata Dalström
vände sig med skärpa emot denna agitation.
Man torde kunna utgå ifrån, att dessa samverkande
omständigheter bidragit, jämte hennes lust att kämpa med
dogmkris-tendomens företrädare ”om arbetarnas själar”, till att Kata
Dalström öppnade ett 20-årigt fälttåg under parollen: ”Kan en
kristen vara socialdemokrat?” Under sina senare år
utsträckte hon parollen till frågan om en kristen kan vara
kommunist. Tidvis vände hon sig, dock mer i förbigående, även mot
ateisterna i dessa föredrag, men framför allt vände hon sig
mot de skenkristna, mot prästerna och kapitalisterna och till
de verkligt kristna, som icke blott kunde utan måste vara
socialister, om de ville följa sin mästare.
I flera av sina föredrag liksom i ett par av sina skrifter
berör hon orsakerna till sina härnadståg under den
nyssbe-rörda parollen. Frågan om kristendomens och
socialdemokratins ställning till varandra synes bli allt mera brännande, säger
hon. De s. k. ”kristna” spänna alla sina krafter för att hindra
de sina från att besmittas av socialismens irrläror. ”Den
offi
— 297 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
