Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mot dogmkyrkan - 47. Buddhisten Kata Dalström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kampen mot dogmkyrkan
liksom i flera andra frågor anklagades det kommunistiska
partiets majoritetsriktning och ledning för socialdemokratiska och
reformistiska strävanden och tendenser av den härskande
riktningen inom Komintern under Sinovjevs ledning. Denna
riktning slog även i religionsfrågan in på en utpräglad
baku-nistisk linje. Emot de nordiska partiernas röster, emot
varningar från både engelsk, tysk och rysk sida godkände
exekutivmötet på Sinovjevs förslag en resolution, som i belysning av
motiveringen betydde, att religionsfrihetens princip upphävdes,
ateismen gjordes till en hörnsten i den kommunistiska läran och
agitationen samt partierna ålades tillse, att allenast ateister finge
inneha förtroendeuppdrag, vara agitatorer, beklädas med
styrelseuppdrag o. s. v. Detta beslut av exekutiven väckte
liksom en del övriga — förut berörda — mycken ovilja inom det
kommunistiska partiet i Sverge och bidrog att påskynda den
sprängning av detsamma, som snart kom till stånd.
För Kata Dalström kändes detta beslut i Moskva som ett
dråpslag. Både mot henne själv och mot kommunismen. Hon
var starkt betänkt på att lämna partiet, men fullföljde icke
detta uppsåt, enär partiledningen reserverade sig mot beslutet i
Moskva. Hon förklarade sig emellertid icke i något
avseende bunden av Moskva-beslutet och rustade sig att uppta en
omfattande strid mot detsamma, ”en stor kamp för den
andliga friheten”, ett härnadståg mot dem, som ”i likhet med de
gamla dogmsmederna, påvarna och prästerna, vilja krossa
tanke-och samvetsfriheten och göra arbetarklassen till en den andliga
reaktionens härd och en den fria forskningens dödsfiende”.
Gammal och grånad i kampen för andens frihet upprördes hon
in i hjärterötterna över den nya linje, som dikterades från
Moskva, detta Moskva, dit hon en gång under rörelse
vallfärdat. ”Väl är jag gammal, men icke för gammal att
bekämpa en svart reaktion, även om den kommer från det röda
Moskva”, sade hon till en av sina vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
