Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare - 48. En blodig söndag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare
Hon representerar partiet på en arbetarkongress i Köpenhamn
och hon inb judes av Ottilie Baader till en internationell
kvinnokonferens.
Vid denna tid dominerade i Sverge frågorna om rösträtten
och det militära försvaret alldeles den politiska utvecklingen.
Uttalandena på malmökongressen gåvo vid handen, att dessa
frågor inträtt i ett aktuellt och snart nog avgörande skede.
Vissa tendenser till en kompromiss kan icke frånkännas
resolutionerna i Malmö. En tid framåt höll särskilt
härordnings-förslaget partiet i spänning. I ett brev till Anna Söderberg
1901 ger Kata Dalström följande skildring av läget i
partiet, särskilt huvudkvarteret i Stockholm. ”Här hemma 1 ha vi
haft det alldeles gränslöst bråkigt med anledning av
härord-ningsförslaget: partifolket har en mening, Branting en annan.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser äro de sammanjämkade
nu i ett manifest till Sverges arbetare, (något) som jag
verkligen anser vara styvt. Gertrud är dock onådig mot det, ty
hon anser det vara alltför tamt och unnade Branting att få
bita ännu djupare i det sura äpplet. Jag tycker hon är
präktig, jag!” Det nyss så sprakande radikala arbetarpartiet
började vid denna tid tvekande och med återfall övergå från teori
till praktik. Det var berett till förhandling med fienden blott
denna visade någon vilja därtill. Men så var ingalunda fallet.
Och minst av allt när det gällde rösträtten.
Såsom påtryckningsmedel på de förstockade hade arbetarna
vid denna tid övergett folkriksdagarna, som nu hade fyllt sin
mission att väcka de djupa ledens intresse för demokratins
erövring och i stället accepterat tanken på ett vida kraftigare
påtryckningsmedel, nämligen den politiska storstrejken. Hj.
Branting — såsom den försiktiga general han var — hade
varit ganska tveksam gentemot storstrejken som politiskt
kampvapen, i synnerhet såsom offensivvapen, men den från allt
samhälleligt och medborgerligt inflytande utestängda arbetarklassen
1 Fröken Söderberg befann sig i Amerika. Förf:s anm.
— 320 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
