Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare - 50. Kata Dalström drar ut mot den anarkistiske draken och befriar den fångne socialdemokratiske prinsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare
med erkännande av och respekt för andras krav på utveckling
böja sig för solidaritetens lag.” Detta om solidariteten som det
högsta budet för arbetarna och för alla människor, detta krav
på solidariskt ansvar är något som städse går igen hos Kata
Dalström. Hon den alltifrån barnsben individualistiskt
betonade rebellen, det personifierade trotset gör solidariteten,
sammanhållningen, det gemensamma ansvaret till människans högsta
plikt och mobiliserar hela sin kraft, griper hela sin
väpenar-senal för att bekämpa de individualistiska teorierna inom
arbetarrörelsen. Och liksom hon i arbetarrörelsens ungdom
bekämpade de anarkistiska individualisterna, så bekämpade hon
på sin ålders höst de skråmässigä individualisterna, det vill säga
alla tendenser till att den ena arbetargruppen söker
monopolisera en viss arbetsgren på den andras bekostnad eller genom
en ensidig yrkespolitik skapade splittring och söndring inom
arbetarmassorna. ”För socialdemokratin betyder
mänsklighetens lycka och utveckling allt och den kräver därför av sina
medlemmar en obrottslig solidaritet i kampen härför, ja en
broderskärlek, som kan offra allt. Individens rätt måste vika
för de många individernas samfällda rätt till lycka och
utveckling. Endast på detta sätt kan den enskildes rätt i längden
främjas.”
Då anarkisterna, i varje fall vissa riktningar, sätta
individernas självhärlighet över allt annat, rikta de ett grundskott
mot hela arbetarrörelsen, och då de rekommendera vapen och
metoder, som skulle ödelägga alla strävanden att samla hela
arbetarklassen, är varje samarbete med dem omöjligt, säger
hon. Det blir strid. Men må man blott använda ärliga vapen
i den striden! Socialdemokraterna ha, säger hon, vid
bekämpandet av sina anarkistiska fiender, i striden sökt bibehålla de
humanitära begreppen om en andlig strid mellan olika
riktningar, me’n blir det nödvändigt att gå till väga på annat sätt,
nåväl, så få även socialdemokraterna kämpa för sina åsikter
med samma brutalitet som anarkisterna ofta använde mot dem.
”1 denna tvekamp gäller det då trampa eller trampas; det skulle
— 344 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
