Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som fredkulla och som storstrejksvalkyria - 56. Reträtten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström som fredkulla och som storstre jksvalkyria
sovande hökaren och den tolvsovande hökarmoralen”, mot ”den
nattmössklädde, vettskrämde sopåkeriägaren” och mot ”den
enfaldiga gamla skvallerspegelstanten med några tusen på
banken”, vilka naturligtvis blivit bragta i fara genom storstrejken
och ”icke skulle bli säkerställda förr än arbetarna genom
svälten bragts till tiggarstaven”.
När storstrejken pågått en månad voro arbetarnas leder
fortfarande i stort sett obrutna. Men arbetarnas små besparingar
voro förbrukade. Svälten tittade överallt in genom rutorna.
Fonder och insamlingar voro även uppätna; de fattigaste
arbetarna hade sista tiden fått smärre tilldelningar, nu skulle även
de upphöra. Trots den mest glänsande sammanhållning och
offervilja grinade det bittra nederlaget mot den tappra
arbetar-hären. Det stod klart för ledarna, att antingen måste striden
övergå i en revolutionär epok eller också måste en reträttrörelse
förberedas. Vissa yngre element och måhända även en och
annan veteran från det stormomsusade åttiotalet propagerade
en skärpning av striden, sågo i en revolutionär tillspetsning
av läget enda utsikten till seger. De fackliga och politiska
ledarna åter avböjde energiskt varje sådan inriktning av striden,
som blott i än högre grad skulle sammansvetsa de borgerliga
elementen mot den ännu alltjämt alltför fåtaliga och politiskt
maktlösa arbetarklassen, som dessutom hade alla samhällets
maktmedel emot sig.
Med sorg i hjärtat skred Herman Lindqvist till en strategisk
reträtt. Denna reträttplan, som var noga genomtänkt och
sannolikt utarbetad tillsammans med Hjalmar Branting, är en av de
skickligaste manövrer, som den internationella arbetarrörelsen
har att uppvisa. I ett tal i Hornsbergs hage den 1 september
utvecklade storstrejksgeneralen för massorna sin plan. Aldrig
skulle det kunna komma i fråga att såsom regering och borgerlig
press fordrade utlämna några enstaka arbetargrupper till
av-straffning inför fronten. Men däremot kunde man tänka sig
en ”rationell klyvning” av storstrejken på så sätt, att samtliga
— 398 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
