Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturella strävanden och insatser - 63. Svart kultur och röd kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturella strävanden och insatser
Hennes krav på proletariatets självtukt, självansvar och
självuppfostran kommo alldeles särskilt till uttryck just i
hennes kulturella föredrag och föreläsningar. En hel diger bok
skulle kunna skrivas enbart om hennes kulturinsatser bland
arbetarna, hennes säregna folkliga pedagogik för att nå ett
resultat just hos dem, hon ville nå, hennes originella strövtåg över
alla den mänskliga kulturens och civilisationens marker och
vidder för att locka och sporra arbetarna till strider, hennes
som domsbasuner ljudande varningar till dessa samma
arbetare mot tidens förflackande och nivellerande lockelser.
I inledning till sitt föredrag om Vår tids nöjeskultur säger
hon: ”Vi genomgå nu en dekadensepok på alla områden och
samma företeelse återfinnes vid alla nydaningsskeden i
mänsklighetens historia — så före romarrikets fall, så före och
under den franska revolutionen — då den materiella förfiningen
och lyxen når en förfärande höjd, men människornas
själsutveckling och andliga förfining förkvävas och dekadensen tar
överhanden” intill dess en ny sundare klass tar ledningen och
ger utvecklingen en sundare bana. Hon besvär proletariatet
att rädda den ädla kulturen, mänsklighetens oförytterliga arv.
Hon vill visserligen icke ha polisförbud mot ”negerdanser,
boxare, usla revyer, pervers konst och smutsig litteratur”, men
än ber hon bevekande än fordrar hon i hotande ord att
”arbetarklassen måste bojkotta de dekadenta företeelserna i tiden”.
Hon söker stimulera till besök på goda skådespel —
”människan behöver både tragedier och lustspel, ty båda spegla
livet”. Hon agiterar för sång- och musikföreningar bland
arbetarna, för konsertbesök — ”intet kan jämföras med det
kul-turförädlande inflytande som god musik åstadkommer” — och
utvidgandet av bruket av den unisona sången. Hon pekar på
den oerhörda kulturfara och klassfara, som biograferna kunna
bli, om icke det arbetande folket tar hand om kontrollen över dem
och gör filmen ”till en kultur främjande kraft, till det yppersta
uppfostringsmedel”. Hon varnar för den simpla nöjesdansen,
men säger att det är upprörande, att höra de gamla utdöma
— 428 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
