Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 64. Krig mot kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig mot kriget!
och därför snart dömd att falla. Reaktionens Tyskland tedde
sig därför för henne farligare än reaktionens Ryssland.
England beundrade hon. Hon var ända till Englands intervention
mot det revolutionära Ryssland en livlig englandsvän. Efter
denna händelse utropade hon: Själva Britannien faller. Må det
då gräva sin egen grav!
Någon tid efter krigets utbrott sade Kata Dalström till en
av sina vänner: ”Sverge kommer med i kriget, om vi inte
göra vår plikt. Det är på oss det beror, på partiet, på
arbetarrörelsen, på ungdomsförbundet. Jag litar icke mer än på
mig själv, Måns Bock och Zeta Lurifax, kom ihåg det!”
Så snart de aktivistiska tendenserna började göra sig
gällande i partiet, var Kata Dalström en av dem som genast slogo
allarm. Dessa aktivister arbetade på en modig uppslutning för
Sverges del vid Tysklands sida i kriget. De äro högförrädare
och skola ut ur partiet! ropade Kata. Hon hörde till dem som
livligast i tal och skrift bearbetade opinionen inom
arbetarrörelsen för aktivisternas uteslutning. När uteslutningen var
genomförd, utbrast hon triumferande: ”Krigets anhängare ha
vi äntligen fått i säcken, nu måste vi ha en kvarnsten att sänka
den i havets djup!”
Kata Dalströms antikrigsmöten drogo överallt väldiga
folkskaror. Den bistra amasonen började nu åldras, hon liknade
alltmer en robust bergslagsmora, hon hade ett halvt bondskt
utseende, ”hälften troll och hälften gammal ljusets ängel”, som
en rimsmidare sjöng, hon hade liksom två själar, hon kunde
vara den vänligaste, den soligaste sagoberätterska ena stunden
och en grobian till tuktomästarinna med ormar och skorpioner
i händerna den andra. Nu femton år efter denna tid kan
man se, hur lik hon i själva verket är de mest storvulna gamla
bergslagskvinnorna hos Hjalmar Bergman. Just dessa
besynnerliga figurers profil och slagskugga ägde Kata Dalström den
tid, då hon for land och rike kring för att ”driva ut krigets
djävlar ur arbetarrörelsen”.
Med 1916 tillspetsades läget såväl inom landet som inom
— 437 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
