Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 64. Krig mot kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krig mot kriget!
sters tryck på regeringen och tronen bevara freden och först
inför en överhängande fara mobilisera arbetarorganisationerna
till utomparlamentarisk aktion, ansåg Kata Dalström vara
alltför riskabel. Trots vänsterpartiernas styrka i riksdagen,
trots arbetarpartiets växande inflytande därstädes, trots
att hennes närmaste vänner och stridskamrater såsom Fabian
Månsson, Z. Höglund, Carl Lindhagen, Ivar Vennerström och
andra tillhörde riksdagen, var hon efter händelserna i skilda
länder mycket skeptisk gentemot ett parlaments förmåga att
stå emot regeringars, generalstabers och tidningars
påtryckningar, hot och lögner. Ett parlament är i krigstider en fårskock,
förklarade hon. Det finns mer än en riksdagsman, som en
minister skulle kunna inbilla, att ryssen tagit Vaxholm, fast det
ligger nästan inom synhåll. Men allra farligast är tidningarnas
hets. I tider som dessa, sade hon, borde fackföreningarna
tillsammans med typograferna utse en nämnd, som kontrollerade
pressens skriverier om krig och fred. Därest icke en tidning
gick in för freden, skulle dess personal av typografer vägra
sätta och trycka en dylik tidning. Hon tillhörde också dem, som
till säkerställande av freden krävde inkallandet av en allmän
arbetarkongress för att diskutera frågan om en storstrejk till
krossandet av alla planer på ett svenskt deltagande i kriget.
De som framför allt ansågo en dylik åtgärd påkallad voro
ledningarna för det socialdemokratiska ungdomsförbundet och
vänsterriktningen inom den socialdemokratiska partistyrelsen
och riksdagsgruppen. Hit hörde Z. Höglund, Fabian
Månsson, Carl Lindhagen, Carl Vinberg, Ivar Vennerström och
Ernst Hage, hit hörde C. N. Carleson, Karl Kilbom, Ture
Ner-man, Carl Stålbärj, H. F. Spak, Fritiof Ekman och Sigvard
Cruse m. fl. Hit hörde också Erik Hedén, som var den kanske
allra ivrigaste för en storstrejk i fredens intresse. Hedén
gick in för tanken på ett försvar mot ett fientligt överfall. Men
ett krig nu måste bli ett anfallskrig mot Ryssland och England,
och ett sådant måste med alla medel omintetgöras.
Vid denna tidpunkt, då de tyska segrarna blänkte över
värl
— 439 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
