Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 65. Revolutionerna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revolutionerna komma
kom hon fram till lokalen, halvdöd. Fick hett kaffe i sig. Och
bars upp i talarstolen, om hon inte orkade dit utan hjälp, när
det led mot natten eller morgonen och dagen varit fylld av
strapatser.
Hon känner det vemodigt att nu i diskussionerna behöva stå
emot gamla kamrater och forna partivänner, och hon gör sig den
Potatiskö under kristiden.
frågan: varför denna splittring? Men nu var den där, historiskt
förklarlig och betingad av skilda orsaker. Hon lägger från
sin utgångspunkt och inställning ensidigt skulden på den sida,
dit hon inte hörde, hon beklagar Branting, som icke står där
hon står. Hon vet, att allt dock skall reda upp sig till slut.
Historien går sin gång, säger hon. Vi äro alla blott flugor på
hjulet. Hon gläder sig åt den friska, storslagna naturen, sitter
i timmar vid foten av ett fjäll i stilla begrundan, är alldeles
hänryckt över de utmärkta mötena, folk vallfärdar från de
avlägsnaste byar; hon blir värmd av partikamraternas tusen
omsorger och rörande tillgivenhet; hon far med ett skramlande
malmtåg till Narvik för att tala till även de norska arbetarna.
— 453 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
