Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 65. Revolutionerna komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revolutionerna komma
med den stjärnströdda natthimlen över mig, som talar ett
sällsamt språk”. De väldiga älvarna ligga frusna och vidderna
sjunga besynnerliga ackord. Ibland somnar hon och sover i
risslan, ”trött, trött, förbi, jag fruktar ibland för fodralet
(kroppen), som börjar bli trasigt och uttjänt”. Mitt i allt detta
hinner hon skriva nya föredrag och massor av brev. Bl. a.
Lenin (längst fram bredvid Ture Nerman) passerar Stockholm.
skriver hon till riksarkivarien Sahlin, med bön att han ska ta
vård om Jokkmokks gamla lappkyrka. Och bland ett lag
fattiga rallare delar hon ut de druvor hon smugglat med sig från
Norge och som varit avsedda för barnbarnen i Stockholm.
Hon hör visor sjungas om henne och om hennes äventyr, diktade
av rallare och skogsarbetare, hon skrattar och har roligt, tar
alla sina ”rara fina barn, alla flickor och mammor och
gummor, alla pojkar och långa karlar, som alla blott tala om sin
Kata” i famn, vart hon kommer och överallt ”talar jag om
mor-gonrodnaden i öster, om den stora händelsen, om revolutionens
saga som blivit sanning, om den stora dag som nalkas med
fred och frihet, med jämlikhet och broderskap”. Men hon var-
— 455 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
