Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 66. Kata Dalström och bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
storkapitalister var Kata Dalström självklart på rätt väg. Att
hon därför icke gillade allt vad bolsjevikerna företogo sig skulle
snart bli uppenbart. Endast med yttersta motvilja böjde hon
sig t. ex. för bolsjevikernas beslut, att de till Tredje
internatio-nalen anslutna partierna skulle ändra namn från
vänstersocialdemokratiska till kommunistiska partier, och med den djupaste
smärta sågo hon och hennes närmaste vänner det av dem
skapade socialdemokratiska vänsterpartiet genom en del
mindre-värdiga finska och ryska kommunisters intriger splittras i ett
vänstersocialistiskt och ett kommunistiskt parti. Av kärlek till
den ryska revolutionen och dess ledare följde hon och hennes
vänner med Z. Höglund i spetsen den senare partifraktionen.
Men med djupaste grämelse sågo de sig skilda från sådana
gamla stridskamrater som Fabian Månsson, Carl Lindhagen,
Erik Hedén, Ivar Vennerström och flera andra.
Kata Dalström inbjöds 1920 av de ryska revolutionära
kvinnorna att som hedersgäst deltaga i deras rikskonferens och
samtidigt utsågs hon av sitt svenska parti att jämte Carl Winberg
representera detsamma vid den Kommunistiska internationalens
andra världskongress i Moskva.
Det var vid denna tid lättare sagt än gjort att företaga en
resa till Ryssland. Krig, uppror och handelsblockader hade
fullkomligt avstängt det revolutionära Ryssland från yttervärlden.
Resan till Moskva måste Kata Dalström, nu över sextio år,
företaga över Norge, över Norra Ishavet via
Vardö—Mur-mansk, genom Kolahalvöns istundror och den ryska Karelens
väldiga ödemarker på en eländig järnväg till Petrograd och
därifrån till Moskva.
Mest strapatsrik var färden i en halvdäckad fiskarbåt över
Norra Ishavet. Men hon ryggade icke tillbaka. Under sina
agitationsfärder i Norge hade hon flera gånger färdats i
fiskarbåtar längs Norges kust ända till Hammerfest och Kirkenäs.
Flera vänner avrådde henne. ”Äventyr är min passion”, sade
hon, ”jag älskar spänningen och döden fruktar jag minst av
— 466 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
