Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 67. Kata Dalströms sista fejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
vänner till räkenskap för den hotande utvecklingen, som
möjliggjorts allenast genom ”ett monotont hat mot varje spår av
revolutionär arbetarrörelse”, ett hat som ”bidragit att ge
reaktionen luft under vingarna och frammana ententens oförsynta
översitteri mot såväl Ryssland som Tyskland”. Kata Dalström
Trotsky och hans stab.
använder i sin artikel mycket starka ord, oerhört starka. Det
är nästan en explosion vi bevittna. Branting hade i sin artikel
mot ententens statsmän varnat dem för ett återuppflammande
av kriget och pekat på den ofrånkomliga följden: Lenins och
den ryska kommunismens triumf över hela världen. Till detta
svarar Kata Dalström sin gamle liksom hon själv grånade,
liksom hon själv snart stupade medkämpe och motståndare
Branting: ”Om ententens övergrepp och missgrepp blir
kommunismens triumf och därigenom mänsklighetens lycka och frigörelse,
då säga vi: Var hälsad storm och må du komma!”
Omsider slocknar hennes hopp till bolsjevismen. En dag
kommer hon till sina väner och säger: Lenin är dödssjuk,
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
