Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 68. Det sista fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
nämna hennes namn hade Nerman träffat henne på några av
hennes allra ömmaste punkter: hon var buddhist, hon var
lidelsefullt religionshistoriskt intresserad, hon hyste intresse för
psykisk forskning; Shakespeare och Goethe hörde till hennes
”eviga följeslagare”; hon älskade Orientens filosofi, hon
avgudade antikens konst, hon var skönhets- och naturdyrkare; hon
hade rått de unga arbetarna att studera språk, att lära sig även
allehanda praktiska saker för att kunna ordentligt sköta
fackföreningar och kommunala uppdrag. Allt detta vid sidan om
de rent socialistiska studierna, som icke finge försummas. Och
nu kom hennes partikamrat Ture, som hon räknade bland sina
”pojkar”, och serverade henne denna fruktansvärda salva.
Hon kände sig mäkta upprörd. Hon rustade sig till sitt sista
fälttåg. En gammal grånad, härjad och vacklande gumma
ställer upp framför en skara unga bildningsentusiaster, som hon
vill föra till strid mot en förflackning och försnävning av
arbetarnas bildningskamp, mot en fördumning av själva
människomaterialet. Såsom hon ser det.
Hennes sista strid skulle bli en strid för de gudar hon innerst
i sitt hjärta mest dyrkat allt sedan sin tidigaste ungdom.
Hennes sista fälttåg blev ett försvar för den andliga frihet hon
fej-dat för i mer än femtio långa år, allt sedan den dag hon gjorde
revolt i den risbergska skolan i Örebro.
Hennes svar till Ture Nerman är i formen ovanligt måttfullt,
klart och på sätt och vis överlägset. Visst kan man påvisa
svagheter och luckor. Men på många punkter sätter hon in
mycket verkningsfulla stötar och hennes utgångspunkter äro
för motståndaren oerhört besvärande. Hon väljer en
stridstak-tik som skulle kunna tävla med även den yppersta fäktares.
Hennes stil är Nermans ofantligt underlägsen, men formen är
icke det väsentliga.
Ture Nermans föredrag, börjar hon, var en stridsfanfar från
den grupp av kommunistisk ungdom som har sitt speciella fäste
i Stockholm, där man länge kivats om hur bildningsarbetet skall
bedrivas inom klubbarna. En del håller före, att klubbarnas
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
