Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 68. Det sista fälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskor och revolutionernas stormar
turvetenskaperna ha tydligen betydelse i den mån de hjälpa Kata
att ’vetenskapligt’ motivera teosofi, reinkarnation och dylika
trötta överklassfruntimmers fantasier. Den ’psykofysiska
forskningens’ lagar i Katas anda ha ju alla förutsättningar att ge
henne morfinruset, som insöver henne i vad Marx lite oartigt
kallat ’det själstillstånd av ingenting, som buddhismen betraktar
som toppunkten av mänsklig lycksalighet’! Och herregud,
varför skulle inte människorna få sova? Bara de inte pratade i
sömnen!”
En annan ton i polemiken skulle verkligen hedrat Ture
Ner-man. Några år senare skulle även han uteslutas ur Moskvas
heliga samfund som en ovärdig medlem och kallas för renegat
och småborgare samt angripas av den rysk-finske agenten
Wal-lenius som en dålig marxist och oduglig revolutionär. Hade
Kata Dalström fått uppleva den stunden, skulle hon säkerligen
ha med mindre bitterhet sett tillbaka på följande beskyllningar,
som Ture Nerman till sist utslungar: ”Kata Dalström är
kvarbliven på en kulturkampsnivå frän sekelskiftet. Kata är i
kulturkampen icke ens centrist (= Höglundare. Förf :s anm.)
utan tvättäkta socialpatriot.” ”Under högersocialisters och
småborgerliga anarkosyndikalisters förtjusta bifall proklamerar
Kata öppet det marxistiska talet om en särskild borgerlig
kulturfas som grundfalsk.” ”Hon står där kvar på nittiotalets
småborgerliga ståndpunkt, där hon i lugn och ro utan störande
kritiska anspråk berättade för de små sina berättelser ur
grekernas och nordbornas gudasagor.”
Sakligt sett hade Nerman otvivelaktigt rätt uti, att Kata
Dalström icke var marxist i teoretisk mening och att hon i sin
syn på tingen i vissa fall kvarstod på åttio- och nittiotalens
allmänt kulturradikala ståndpunkt. Dock visst icke i allo. Men
under inga förhållanden kunde denna något efterblivna
åskådning berättiga till de även personligt sårande angrepp som
riktades mot henne. Hela hennes livslånga kamp för de svenska
arbetarnas sak, hennes uppoffringar, strapatser och mödor utan
gräns borde ha befriat henne från angrepp av detta slag.
— 494 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
