Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 69. Kata Dalström och Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalström och Internationalen
tionen för att våga mot Sinovjevs ogrundade beskyllningar taga
i försvar den svenska rörelsen, det svenska partiet och dess bästa
medlemmar. Det moraliska allvaret och betydelsen av hennes
tal påverkade mig till den grad, att jag särskilt bemödade mig
om att noggrant, ja ordagrant översätta det till de andra
språken.
Vid denna tidpunkt var icke blott vår stackars allt för tidigt
bortgångna Kata utan ännu så många av oss — jag självklart
också — vida från att förstå att det härvidlag från den
kommunistiska ledningens sida rörde sig om ett mot bättre vetande
och mot allt samvete inaugurerat system och icke blott om
bristande informationer. De svenska liksom flera andra
partiers ledare angrepos icke därför att de icke betraktades som
tillräckligt revolutionära eller tillräckligt dugliga, utan just
emedan man kände deras duglighet och hängivenhet för den
sociala revolutionens sak, emedan man visste att de aldrig
någonsin skulle kunna skada rörelsen, emedan man visste att
det vore omöjligt att tvinga dem att i stället för revolutionen
tjäna enskilda makthavande ledare.
När jag 1921 kom åter till Stockholm, hade Kata redan
genomskådat situationen. Hon ägde ett klart, fördomsfritt öga
och en underbart riktig instinkt. På grund av sin mystiska
inriktning —- mer eller mindre en säregenhet för alla dem som
helt uppgå i ett framtidsideal — lät hon även leda sig av dessa
instinkter i sina förbindelser till människorna evad det gällde
förtroende och misstro, sympati och antipati. Den erfarenhet,
som vi alla gjort redan under hennes liv och framför allt efter
hennes död, har lärt oss att hon icke misstagit sig.
Katas besök, hennes inbjudningar till sitt lilla trevna hem,
där allt bar prägeln av hennes mångsidiga personlighet, höra
till de skönaste minnena från denna tid. Men något kvalfullt
kom likväl över mig vid vår samvaro under de sista åren av
hennes liv. Sedan vi talat om allmänt socialistiska eller
filosofiska problem, sedan hon livligt och rörande för mig skildrat
sina intryck från sin agitationsverksamhet, sedan hon berättat
— 503 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
