Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 69. Kata Dalström och Internationalen - 70. Sjukdom och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under krigets åskur och revolutionernas stormar
kosmopolitisk, universell idé, idén om, skulle man kunna säga,
mänsklighetens frälsning. Över Kata Dalströms
internationalism låg en air av djup, av rebellisk religiositet, en ännu in i det
sista upprorisk andes försök att förena det mänskliga och
gudomliga i en vishetslära, som hon danade efter sitt sinne med
socialismen och buddhismen som de stora ledande principerna.
Sjuttionde kapitlet.
Sjukdom och död.
Det kom en tid, skriver Anna Sterky om Kata Dalströms sista
år, då resorna i landsorten blevo färre. Kata orkade ej längre
som förr bära alla strapatserna i ur och skur. Hon vistades
mycket i sitt hem. Under dessa sista år kommo vi mycket
tillsammans och jag känner mig innerligt tacksam för att ödet
beskärde oss dessa dagar. Det hade nu kommit liksom ett
resignerat lugn över hennes hela väsen. Hon talade mycket om
sitt arbete, om skrifter hon ville skriva och någon gång om
de erfarenheter, ibland ganska bittra, som hon gjort under sitt
växlingsrika liv. Sina politiska åsikter hade hon knappast
ändrat, däremot var hennes uppfattning om utvecklingens gång,
om den korta eller den långa vägen som leder fram till målet
icke densamma som förr. Hon hade lärt sig — som hon sade
vid ett tillfälle — att den mänskliga utvecklingen ej går i
hastigt tempo och att mottagligheten för nya idéer vore sorgligt
ringa hos människorna, även när de tjäna mänskligheten till
det bästa. Materialismen, sade hon, breder sig i högsätet även
där man trott idealismen höra hemma. Detta oaktat hade hon
icke uppgett sin optimistiska tro på socialismens framtid. Hon
väntade sig mycket av ungdomen, som hon älskade och som hon
städse arbetat för. Genom den väntade hon förverkligandet
av framtiden, av det nya riket.
— 506 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
