- Project Runeberg -  Kata Dalströms liv, öden och äventyr i kampen mot herremakten : en krönika /
516

(1930) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under krigets åskor och revolutionernas stormar - 70. Sjukdom och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under krigets åskor och revolutionernas stormar

arbetare voro företrädda genom ombud för den fackliga
landsorganisationen, de olika fackförbunden och fackföreningarna,
de olika arbetarpartierna, ungdomsförbunden och
nykterhetslogerna, kvinnoorganisationerna och bildningsinstitutionerna.
Gatorna, där tåget gick fram voro kantade av människoskaror,
som blottade sina huvuden och kyrkogården var ett hav av
människor.

Alla tidningar ägnade hennes jordafärd de utförligaste
referat.

Stormen och elden hade stämt möte vid Kata Dalströms
jordafärd, skrev Dagens Nyheter. En rivande snöstorm bröt
löst över den mångtusenhövdade skaran, just som den stod
samlad kring den gamla amasonens bår, och lekte friskt med
fanornas och ståndarens röda dukar. Runt båren kämpade
facklornas lågor mot vind och mörker. Det låg något symboliskt
över elementens möte, sade någon. Kata Dalström var släkt
med båda. Hon for som en nordanstorm över landet, yttrade
en talarinna vid båren. Hennes hänförelse brann med en
sällsamt stark låga, vittnade en annan.

En katafalk, klädd i svart, var rest uppe på
gravkapelltrappans krön. Då sorgetåget anlände, bildade kransbärerskorna häck
från Stora vägen upp till katafalken. Bakom dem restes de
röda fanorna och standaren. Kistan bars därefter genom leden
upp på krematorietrappan, under det musikkårerna spelade
sorgmarscher. Sångkören, som tagit plats inne i kapellet, utförde
Integer vitæ, varefter officianten, komminister A. Zander från
Västanfors, en av de få revolutionära prästerna i landet, trädde
fram till kistan och förrättade jordfästningen. Hans liktal skilde
sig helt från den konventionella stilen. Pastor Zander gav utan
alla kristet dogmatiska häntydningar en bild av den bortgångnas
gärning och vad hon varit som människa.

Talaren prisade hennes starka personlighet, hennes klara
förnuft, hennes vishet. Hon älskade Guds vishet och tillämpade
konsekvent broderskärleken i världen. Därför blev hon en
främling, en avskydd i den värld där religionen bygger dyrbara

— 516 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 19 19:43:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kata/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free