Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 71. Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
gjorde henne till den hon var. Hon hade många andra goda
egenskaper. Hon hade en brinnande varm själ, kärlek till
naturen, till människorna, främst till de lidande och betryckta och
då hon såg den betryckthet och den hjälplöshet, i vilken
arbetarklassen befann sig, ömmade hon särskilt för den. Det var även
detta som kom henne att arbeta så utan hänsyn till sig själv
som hon gjorde. Hennes varma hjärta kom också ofta till synes
i partistyrelsen, där hon alltid lade sig ut för den, som råkat
illa ut, lika som hon själv sökte efter fattig förmåga skynda
till hjälp. Detta är en egenskap, som arbetarrörelsen borde ärva
efter henne; i densamma är det nämligen mer än på andra
håll sällsynt att sådana känslor komma till uttryck, vilket väl
delvis må förklaras därav att vanligen envar själv har
bekymmer till överlopps. Men den förklaringen enbart räcker inte.
Mången har beskyllt henne, som flera av hennes kamrater,
för ombytlighet. Det är en dom som är synnerligen lätt att
fälla av dem, som äro belåtna med sitt kvitterade
medlemskort och sitt goda samvete, som säger dem att de aldrig
försumma att möta upp vid en partiparoll. De trivas med sitt
och dem skall ingen säga något ont om. När var och en får
det som han önskar är ett stort steg taget mot idealsamhället.
Men det finnes också brinnande själar, som med bävan och
undran spörja för vart steg om den inslagna vägen bär mot
målet eller är en avväg. Och det finnes de som ha en
bestämd förkänning av att vägen går åt fel håll. Fru Kata hörde
i viss mån till dessa. Hennes framåtanda och segervilja gjorde
henne ofta i sådana tvivlets stunder påstridig och ivrig, vilket
på sina håll togs illa upp. Men hon var inte en av dessa, som
då något synes gå på tok, äro glada att de få fälla händerna
och halvförnöjt utropa: Var det inte det jag trodde! Det
lönar sig inte att hålla på, det syns väl att det inte lyckas! Hon
hörde inte till det folkslaget. För henne gällde det kamp för
segerns skull och kom inte segern, så gällde det att slåss för
det godas äras skull.
Men hennes ihärdighet hade även en annan drivfjäder, den
— 538 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
