Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 71. Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
Finns det en enda plats i detta land, där hon inte ruskat om
själarna? Knappast.
Kata var framför allt agitatorn. I 30 år hade hon kuskat
land och rike runt på tåg, båt, kärra och alla möjliga
fortskaff-ningsmedel och strött ut socialismens utsäde. Hon hade blivit
en gyckelfigur för borgarna, borgardottern med det osminkade,
kraftiga språket, men för arbetarna hade hon blivit kär,
kärare än kanske någon annan agitator. Därför blev det så
smärtsamt tyst i så många tusen arbetarhem, och det steg en
vacker, tacksam känsla opp i oräkneliga proletärhjärtan, då far
lät tidningen falla och sa: ’Kata är död!’
Varför var Kata så populär? Framför allt — tror jag —
av två skäl. Därför att hon så bottenärligt stod på
arbetarklassens sida. Och därför att hon aldrig var rädd. Aldrig rädd
att ge sig i strid och aldrig rädd att åta sig det tyngsta, grövsta
agitationsarbete. Hög och bekväm var hon aldrig och riktigt
hemma kände hon sig först där ute på mötena, bland de
verkliga arbetarmassorna, inte bland funktionärerna.
Det var de två egenskaperna: ärligheten och modet, som
ständigt förde Kata åt vänster, från socialdemokratin till
vänstersocialismen, från vänstersocialismen till kommunismen. Och
det var nog också de egenskaperna, som ständigt kom henne
att stå på ungdomens sida.
Ty Kata var ända upp i sina höga ålder ungdomens Kata.
En detaljkonflikt sista året må ha fött en del hårda ord på
ömse håll, men den gamla goda kamratkänslan hade icke lidit
därav och inte heller vår vördnad för Kata och hennes stora
gärning. Liksom vi senterade hennes ofta befogade
avbasnin-gar av arbetarungdomen under årens lopp, uppskattade vi också
— och kanske den revolutionära ungdomen bäst av alla —
hennes ärliga etiska patos, hennes ständiga framhållande av den
stigande, framtidserövrande klassens stora moraliska
förpliktelser.
När vår gamla Kata nu — efter 30 års härjartåg, efter ett
livs offervilliga trofasta kamp — slutat sitt livs stora resa, för
— 542 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
