Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 71. Eftermälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
Under de sista månaderna ägnade hon för övrigt vår
socialdemokratiska ungdomsrörelse ett allt större intresse. Hon läste
vår tidning och gav den sitt erkännande.
Härjartågens Kata är död! De goda impulsernas moder har
skilts hädan! Hennes minne skall alltid leva och följas av det
unga gardets tack för stor socialistisk gärning.”
I hela sitt liv hade Kata Dalström legat i fejd med
anarkister, ungsocialister och syndikalister. Men under allt detta
fejdande hade hon dock vunnit sina motståndares aktning och
tillgivenhet. Genom sin uppriktighet, sitt sant mänskliga väsen,
sin anspråkslöshet erövrade hon sina egna fiender. De blevo
hennes vänner. Detta intygade Axel Holmström i en uppsats
i Arbetaren, vari det bl. a. yttrades:
”Kata Dalström var en beundransvärd kvinna. Hela Sverges
arbetarklass står i stor tacksamhetsskuld till den outtröttliga
agitatorn.
Jag har liksom många andra ungsocialister och syndikalister
haft många strider med Kata på möten i Stockholm såväl som
runt om i landet. Men alltid har jag och säkerligen de flesta
av hennes opponenter högaktat och beundrat denna energiska
och uppoffrande kvinna. Kata var ej den som vägde orden
innan hon slungade ut dem mot sina motståndare, det gjorde
vi unga ej heller, men vi kände att det var av ärlig övertygelse
som hon sökte slå ned oss och våra argument.
Kata var alltid en modig kämpe. Den 20 april 1902 då
stockholmspolisen överföll fredliga arbetardemonstranter, var Kata
Dalström en av de 72 personer, som polisen släpade i väg med
till Myntgatan. Det var utanför Folkets hus, stadsfiskal
Stendahl rusade in i portalen och slog första bästa med sin påk,
de uniformerade poliserna höggo värnlösa män och kvinnor med
sablarna, så blodet flöt, några sårade buros in i Folkets hus,
och andra, som voro sabelhuggna, släpades halvnakna bort
mellan ridande poliser. Upprörd över detta omänskliga
polistyranni förebrådde Kata Dalström polisen för dess onödiga
våld och bad dem uppträda som människor. När polisen ögon-
— 544 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
