Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 72. Aforismer till Katas porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
direktörens medgivande. Så kommo vi då in och framförde
vårt ärende. Nej, det gick icke. Ett besök skulle ej vara till
gagn för fångarna, de behövde ro för att övertänka sina brott,
sade han. Jag svarade, att jag icke kunde förstå hans ord.
De häktade ha i en social strid begått en förlöpning, men icke
något brott, icke i våra ögon och de behöva icke heller ångra
sig. Han blott såg förundrad på oss. Jag erinrade honom då
om, att enligt lag ha rannsaknings fångar rätt att med
direktörens medgivande mottaga besök och sade honom, att fångarna
således allenast genom hans kitslighet och brutalitet
förvägrades den tröst och uppmuntran deras vänner ville skänka dem.
Direktören vidhöll, att det var skadligt för fångarna att
mottaga besök, de hade ingen känsla av skuld, och sympatier fingo
de alldeles nog av vid rätten, då åhörarna stodo
sammanpackade hela dagarna och visade dem sina sympatier och de kunde
försvara sig också. Ja, då får jag väl göra ett sista försök
hos landshövdingen, svarade jag, för att med hans hjälp få
träffa mina fångna kamrater. Nu blev både direktören och jag
arga och Sandler tyckte det såg hotande ut. Ja, var så god,
sade Bring, men här befaller jag och jag vet, att
landshövdingen tillåter intet som står i strid med min vilja därvidlag. Då
sporde jag: Är det förbjudet för fångarna att mottaga brev?
Nej, svarade han, med mitt begivande få de breven. Jag
frågar då, om Sundin fått mitt brev? Nej, det har han inte, fick
jag till svar. Kanske jag då får brevet tillbaka? sade jag.
Han gick till lådan, men då förivrade jag mig och sade: Ty
jag vill publicera det, ty där står intet som är brottsligt. Nej,
då lämnar jag det ej, sade Bring. Nå, så låt bli då, sade jag
och fortsatte: Är det också förbjudet att sända fångarna en
gåva? Det beror på, svarade han. Vi få, sade jag, be Er
framlämna detta till Sundin och Stålarna. Och därmed tog jag
fram en ring, i vilken det stod: Mod och lugn, avsedd för
Sundin och två små berlocker åt Stålarna med samma
inskription. Jag lämnade först ringen. Direktören såg
förvånad på den och sade, att det där är icke för straffångar.
Var
— 562 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
