Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 72. Aforismer till Katas porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kata Dalströms personlighet och betydelse
ett utpräglat germanskt drag. I hennes arbete om de nordiska
guda- och hjältesagorna se vi också hur hon prisar trofastheten
och dömer svekfullheten. Denna hennes egen starka trofasthet
möter hon även i kollektiv gestalt hos arbetarklassen i dess
starka solidaritetskänsla, i dess inbördes hjälp och
sammanhållning.
Ett prov på hennes öppenhet, ärlighet och uppriktighet skall
också här lämnas. Hennes man hade 1906 avlidit. Ett par år
senare träffade hon samman med en agitator — han befann sig
sedermera på Titanic, då dess undergång ägde rum — som hon
mycket fäste sig vid och slösade sina känslor på. Först efter
en tid omtalade denne för henne, att han var förlovad med en
annan. Hennes svar är belysande. ”Därigenom”, säger hon,
”att Du ej var nog ärlig att säga detta tidigare, beredde Du mig
sorg och förödmjukelse, och för det senare är jag mera känslig
än Du tror. Du var ej nobel i det fallet. Du önskar vänskap,
ja, Du skall få den, men det beror helt på dig själv. Inom Dig
finns en oändligt stark vilja till både gott och ont, och det beror
så gott som helt på med vem Du är samman, om Din
utveckling går i ena eller andra riktningen. Jag kan blott önska Dig
lycka och sen må Ödet ha sin gång. Du är gränslöst
osjälvständig trots Ditt trots, och då vilar ej Din vilja hos Dig själv
utan i andras händer. Skulle Du någon gång behöva en säker
och osviklig kamrat, så har Du det i mig, förutsatt att Du ej
vandrar dåliga vägar. Inga officiella tvångsband ifråga om
kärlek mellan två som hålla av varandra — tvång dödar kärlek,
det vet jag — och i idéernas kamp ärlighet, vilkendera vägen
man än följer. Jesuitism hatar jag, ty den dödar allt det ädla,
som finns hos människan. Min agitation skall jag sköta utan
att svikta, visserligen har Du vållat mig stor sorg, men det är
privatsaker och får ej inverka i kampen för idéerna. Den som
står i samhällsomstörtarnas led får ej låta sina egna sorger, sin
egen glädje inverka. När eller hur vi träffas — det ligger i
vida fältet. Vad Ödet än beslutat så är det bra. Bliv lycklig,
om Du kan, men glöm aldrig, att före den egna lyckan går
— 564 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
