Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 1. En vandring utan mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ville läsa en beskrifning öfver Italien och
Neapel af en nykterist, som har bevis på att han ej
smakat en droppe vin på sin resa. Jag undrar huru
de ädla vinernas land tog sig ut sedt genom ett glas
fräslimonad? Men jag ryser samtidigt för den
tröstlösa och aktningsvärda puritanismen i en lifsåskådning,
som mäktade åstadkomma detta brott mot Hesperiens
naturlagar.
Genom ett läckert ljusgult vin med smak af —
kan jag säga så? — solbaddad bergvägg, stirrade jag
under en half timme utåt golfens brytande vågor med
ett matt hvitt solsken, som icke bländade, simmade
i tankarna till den höga ön, som stod blå i allt det
ljusa och som var Capri, och beslöt i ett anfall af
välbefinnande att aldrig mera röra mig ur fläcken. Här
ville jag sitta vid mitt ljusgula vin tills döden kom och
afbröt mig. Jag var lycklig ett litet tag, tror jag.
Men ju längre jag satt och stirrade på det blå
Capri borta öfver det ljusa vattnet, och på den branta,
taggiga udden af fasta landet, som med konturer af
stelnade vågor sträfvade att svalla ända ut till ön,
desto mera öfvertygad blef jag att där måtte vara
ändå skönare. Där måtte vinet vara ändå bättre,
vig-nerna ändå svalare, luften ändå ljufvare. Och jag
betalade och gick vidare.
Ute på vägen blef jag smått skrämd då jag
plötsligt på nära håll återsåg Vesuvii kägla och rök genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
