Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 2. En platonisk fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryska fjäsket i deras sätt att vara. Icke ett spår af
svenskens representativa högtidlighet. Jag hade låtit
hofmästarens uppgift om deras nationalitet totalt
vilseleda mig. Helt oreflekteradt framkastade jag:
— Men är ni då själf svensk, herr Steven? Med
vår egendomliga finska motvillighet för att uttala „vonu
framför ett namn, lät jag det bortfalla.
Det kom likasom ett förläget drag i hans ansikte.
Han slog lifligt ut med händerna i en äkta rysk gest
och sade:
— Jag är född i Finland som jag redan sagt,
senare flyttade jag öfver till Sverige. Jag har lefvat
långa tider i Ryssland och i södern, men jag är svensk
medborgare, och således svensk till nationaliteten.
Hans sätt att upptaga min fråga lockade mig ej
att göra flere. Hvad angick mig hans nationalitet?
Jag deltog i ett alldagligt kallprat, där herr von
Steven förde ordet och löpte med en besynnerlig
snabbhet från det ena ämnet öfver till det andra. Han
såg ut att ha oändligt mycket att säga, och oändligt
mycket att säga specielt åt mig. Jag började
misstänka att jag hade med en nervös sjukling att göra,
som vistades här för sin hälsa, och min nyfikenhet
från början gaf vika för det halfva medlidande man
ofrivilligt känner med svaga personer. Jag gaf akt på
hans hustru för att i hennes väsen läsa mig till en
bekräftelse på min förmodan att hennes man var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
