Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 3. Sorrento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfostras, framför allt uppfostras pedagogiskt och
strängt för lifvets vedermödor, utan en ung, härlig
älskarinna som öser guld ur outtömliga källor med
fulla händer, som icke har en tanke på sparsamhet,
som själf är berusad på samma gång hon berusar och
som ej tillåter att man ser henne in i ansiktet.
Hon har Guds ansikte; den som vågar lyfta sina ögon
till henne, den bländar hon, den gör hon blind.
Och hafvet! Medelhafvet är icke den sträfve
träto-brodern som Östersjön, hvilken man håller af likt en
god vän och kamrat, men som man måste slåss med
för att komma öfverens. Tyrrhenska hafvet är också
det en älskarinna, en underbart blåögd älskarinna, som
man åter måste se in i ögonen och som man hänger
sig åt utan alla tankar på kamp. Brusar hon upp, så
blir hon en furie, och striden med henne blir en flykt.
Med furier slåss man icke, man flyr.
Mellan de tvänne älskarinnorna, solen och hafvet,
delade jag min första dag i Sorrento ända framåt
kvällen. Jag bytte osteria och bytte vin, och hyllade än
solen, än hafvet. Och det blef icke ledsamt. Det
kostade mig tvärtom en formlig ansträngning, när jag
skulle besluta mig för att uppsöka mina landsmän och
deras villa.
Genom första hotelportier fick jag veta hvar
villan låg, och helt vimmelkantig efter vinet och min
bortdrömda dag, begaf jag mig uppför en smal väg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
