Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 8. Brända skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen var. Jag väntade på någonting fantastiskt, omöjligt,
som skulle hända och som skulle återinsätta mig i
något slags rättigheter, hvilka jag förlorat för tillfället,
men som jag ej tviflade om att få tillbaka, när
stunden var kommen.
En sådan själf bedragare var jag, att detta
fullkomligt imaginära medvetande höll mig uppe och lät
mig uppträda med nödigt själfmedvetande. Sådan jag
var i svagare stunder, skulle äfven mina vänner ha
ansett mig förlorad.
En människas fantasi och förmåga att bedraga
sig själf är i det hela hennes bästa goda. Den gör
henne narraktig och sublim på samma gång, den är
en konung och själfhärskare i själens värld, den belönar
och straffar rättvisare och grymmare än någon verklig
härskare. Den bygger upp en hel värld på sidan om
den reela, en värld i hvilken enslingen, grubblaren och
den olycklige finner allt det goda, hvilket den verkliga
världen vägrar honom. Utan min bedragande fantasi
eller min själfbesvärjelsemakt, hade jag aldrig
öfverlef-vat denna period i mitt lif.
Under mina svåraste stunder af nedslagenhet och
insikt om mitt tröstlösa läge, när jag ej hade långt
kvar till att gripa efter pistolen öfver min säng, kom
inbillningen med lagerkransar till martyren och lofvade
honom seger och upprättelse för allt hvad han lidit.
Mitt inbillade martyrskap var någonting, som jag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
