Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 3. Fixa idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var jag så förtrogen med andan i Lermontoffs
författarskap, så att det icke fordrades särdeles lång tid, innan
jag hade en hel hög manuskript staplad på mitt bord.
Under mina promenader ute, ställde jag alltid och
ofrivilligt mina steg förbi det juvelerarfönster, där min
ring låg. För hvarje gång sökte jag med stor
spänning efter ringen i sitt etui. Den låg kvar. Den hade
ännu ej funnit någon köpare, — gudskelof.
Dock, — när jag under min plötsligt påkomna
andliga energi, hvilken jag aldrig i världen förut erfarit
eller trott mig mäktig, hade mina bästa ärbetsstunder,
trädde som oftast Veras bild på ett besynnerligt
störande vis mellan mig och arbetet. Det var som om
hon gjort det till sin högsta plikt att allt ännu, Oaktadt
det stora afstånd som fanns mellan oss, uppenbara sig
för mig med all sin forna dämoniskt förstörande och
nedbrytande makt. Hon tog för mig formen af
Lermontoffs egen dämon. Jag kunde, då jag samlat mig
allra bäst till återgifvande af den ryska skaldens titaniska
trots, för långa timmar dragas ur mitt arbete af en
andehand, hvilken strök öfver mina klara tankar, och
blandade bort mina uttrycksfulla ord. Jag sökte fåfängt
hämta mig efter beröringen af denna hand, jag
tvingade mig, jag slog mig, jag drog mig i håret för att
återfinna tankarnas tråd, — det var mig omöjligt att
betvinga den osynliga dämonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
