Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Del II
- Emigranten
- 5. Den tatariska björnen och honingskakorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hennes eget lynne, och uppmuntrad af medhållet
slet sig björnen en vacker dag lös. Nu var det
före-visaren, som sprang dansande efter honom.
* *
*
Majorskan von Weierstern var några och tjugu
år, hade fått sin utmärkta uppfostran utomlands i tyska
och schweziska anstalter, log obekymradt och gladt
som en ung flicka, men hade den vuxna kvinnans
medvetenhet i sin vackra blick och sitt ljusa leende. Hon
hade släktingar och bekanta i Sverige och talade
några ord svenska, — det var detta, som först förde
oss tillsammans, ty hon visste att jag nyss var
kommen öfver Östersjön.
Major von Weierstern var en gladlynt person af
min egen ålder, förtroendeman vid sitt i Riga
stationerade regemente och den allra angenämaste
sällskapsman. De voro gifta sedan några år, men hade icke
barn. De förde ett gladt och gästfritt hus, tycktes
vara mycket förmögna och deltogo som de ifrigaste i
alla offentliga och privata nöjen.
Inom kort var jag daglig gäst i deras hus, en
förklarad beundrare af frun och god vän till mannen.
Inom kort var jag, som icke haft mycken beröring
med de svenska damerna i Stockholm, också
underkastad den kvinliga charmens hela trolska inflytande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:34:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katepuf/0230.html
