Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 6. Kärlek och konvenans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick af, och nu bevärdigade jag först min motståndare
med att se på honom. Det bekom mig icke bra, jag
skulle hellre sett bort. Ty när Weierstern engång
fick fatt i min blick, fasthöll han den med våld och
intresserade mig för själfva mordförberedelserna. Han
tog korn på mig, sänkte revolvern igen, tog korn på
nytt och sänkte den åter. Det gjorde mig nervös.
Jag hade druckit en kopp starkt kaffe för att
stålsätta mina nerver, men kaffet måtte i dag ha
verkat motsatsen mot vanligt. Jag märkte att jag
började darra.
— Skjut! ropade jag.
Jag kände en knäpp i min arm, högt uppe, nära
skuldran, ingenting vidare. Men i detsamma började
jag må illa, blodet sjöd i mina öron, det svartnade för
mina ögon, jag vacklade och tappade medvetandet.
Om en stund hade jag fått det tillbaka och såg mina
sekundanter pyssla om mig. Jag var helt litet rispad
på skuldran af kulan, jämt så mycket att såret kunde
blöda. Man hånlog åt mig. Öppet! Också mina egna
sekundanter. Hvar var min styrka, — min viljestyrka?
Försvunnen. Jag kunde med möda hålla mig på
benen, jag var blek, det kände jag, och jag darrade.
Men det var ej af rädsla, det var af ett starkt fysiskt
obehag. Jag bad om ett glas konjak, sväljde det och
förklarade mig beredd att exekuteras vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
