Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 7. Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epilog*.
Tysta, lyckliga dagar af ett tyst och lyckligt lif.
Alla sorger och naggande minnen lämnade på långt
afstånd; hela Rysslands slätt ligger oändligt vid mellan
oss och dem. I Puschkins och Mickiewicz stad, det
lummiga, hvita och soliga Odessa, förflyter vårt lif i
stilla ro bakom skuggiga planteringar, mellan hvilkas
rika löfverk Svarta hafvets vågor skicka knippen af
brutna solstrålar upp till våra fönster under de
nedfällda markiserna. För våra nyss så upprörda sinnen
hägrar det förflutna som en ond dröm, och nuet blir
ett långsamt och härligt uppvaknande till idyllisk frid
i väna, idylliska omgifningar, där solen har värme och
hafsbrisen doftande hälsa.
Vi lyckönska oss att ha valt Puschkins vackra
förvisningsort till vår fristad. Mitt arbete gifver oss,
hvad vi behöfva och mer än det. Sommaren ger oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
