Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en brännvinsflaska, efter han såg så viktig ut, och, bad
honom att icke giva den andre österbottningen av den,
emedan han redan var drucken nog och skulle ställa
till oreda, om han blev än drucknare. Hans ord blevo
märkvärdigt nog hörda, ty drängarna hade ännu
ingenting förtärt av sitt förråd, — annars skulle det bara
retat dem till att försöka supa den främmande dödfull.
Det låg alltid en viss manlig tävlan i styrka, förstås,
såväl i att bära ett rus som i att bära vilken annan
börda som helst.
De kommo fram till gungan i den lugna kvällen
och satte sig upp så många den någonsin rymde.
Flickorna’två och två, småhisnande och varma, hakande
sig fast med armarna vid gungans bärare och bänkar,
gossarne stående mellan dem och hållande sig fast
endast i en bärare, då de gåvo gungan fart. I början hade
det över hela skaran vilat likasom ett tvång, gossarne
hade hållit sig för sig, flickorna likaså, men när man
nått gungan gick glammet löst i ett nu. Man hade
kommit närmare inpå varandra, man stötte till
grannarna med armbågar och knän, och det gav tillräcklig
anledning till det glada skämtet, som återhållits så
blygsamt i tyst fnitter flickorna emellan och litet
skarpare självsvåld på svärdssidan. Nu flög gungan mot
skyn, flickorna skreko och karlarna skrattade, men
när man saktade farten, togo flickorna upp en sång,
som hörde lika mycket till saken på gungan som amen i
kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
