Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gavs det order till uppbrott, och ungdomen gick
ut för att samla ihop kräfthåvarna. Då gjorde
händelsen att kapten Thoreld blev vittne till huru fröken
Louise skulle balansera på en spång över en liten bäck,
som föll ut i ån. Hon sträckte ut armarna liksom efter
hjälp, ty stången, som hon i vanliga fall anlitade att
stödja sig med, hade någon av de andra lämnat på
motsatta stranden, och hon måste taga sig fram den
förutan. Flera gånger gjorde hon om försöket utan att
våga giva sig ut på de två smala stammarna, som ledde
över bäcken, ty hon hade dessutom en mängd kräftor i
en korg, som försvårade hennes manöver.
Då greps kaptenen plötsligt av en lust att taga den
hjälplösa, ljusa skepnaden i kraftiga armar och med
ett par steg bära henne över. Den lusten kom så stark,
att han utan ett ögonblicks betänkande stod mitt i
bäcken, där vattnet icke gick honom över hans täta
jaktstövlar. Så grep han den famlande flickan, trots
hennes protester, om kjolarna och lyfte henne upp.
Han vände sig om, gjorde de två stora stegen i vattnet,
och så var hans otur framme. Han halkade på de
slemmiga bottenstenarna och skulle ofelbart släppt
hela sin ljusa börda i bäcken, om han icke i sista
ögonblicket samlat sig och, med utsikten att själv falla
raklång i vattnet, givit sin börda en sats, så att hon med
ett högt skri damp ned på den andra stranden och
endast fick sin högra fot och strumpa en smula vätt,
medan kaptenen själv föll på knä i vattnet och drypande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
